For the love of learning: Hemmasittare epi#127

For the Love of Learning Episod #127

Hemmasittarna: problematisk skolfrånvaro eller
barn  som visar vägen?

Måndag, 10 september, 2018, 6:30 pm-8:30pm EDT

Måndag, 10 september, 2018, 11:30 pm-1:30am BST

-During the showtimes, watch the show live by clicking this link-

Gäster:
Aggie Öhman
Therese
Linda
Lena

Värd:
Anna Brix Thomsen

Beskrivning: 

Barn och unga som av olika anledningar inte kan gå i skolan trots skolplikten, är en osynlig och missförstådd grupp vars problematik inte får den uppmärksamhet och den belysning de förtjänar. Skolan ska lösa problemet och anpassa undervisningssituationen till barnens behov, men gör det ytterst sällan. Ansvaret för att lösa problemet hamnar istället på föräldrar (som ofta tampas med många andra svårigheter) och barnet (som är för ungt för att behöva lösa ett problem som uppstått ur en situation hen inte skapat). Både barn och föräldrar stigmatiseras, och skolan går fri.

I den här intervjun vill vi belysa den här situationen ur olika perspektiv av en grupp vuxna med stor erfarenhet av barn som är hemmasittare. Hur ser vardagen ut? Varför fungerar inte dessa barn i skolan? Vari ligger problematiken? Vad skulle fungera kunna fungera bättre? Hur skulle det se ut om de fick möjlighet att lära sig utanför skolans väggar? Sätter skolplikten käppar i hjulen för vissa barn? Hur skulle man kunna skapa individanpassade lösningar som kan styrka och inte stjälpa barn?

Gästernas biografier:

Aggie Öhman

Aggie Öhman har grundat bloggen och verksamheten Prestationsprinsen. Aggie arbetar med att skapa större förståelse för unga som tänker annorlunda och ungas psykiska hälsa, ofta med fokus problematisk skolfrånvaro. Aggie ger kurser, föreläser, bloggar och opinionsbildar inom ämnet. Hon stöttar dessutom verksamheter t.ex. kommuner, förvaltningar eller skolor att utveckla sitt arbete för att bättre bemöta dessa unga. Den ideella föreningen Prestationsprinsen & vänner ger föräldrakvällar. Aggie har dessutom skrivit den uppmärksammade rapporten Skolans tomma stolar, om frånvaro i grundskolan och kommuner och skolors arbete med frågan.

Therese

Jag heter Therese och är mamma till tre döttrar och gift med Mattias. Yngsta dottern är 12 år och har NPF (atypisk autism och ADHD) samt mycket ångest. Har inte trivts i skolan alls, har inte fått förståelse för sina behov och inga anpassningar. Detta ledde till att hon gick hem från skolan när hon gick i 4e klass och kunde inte längre gå dit pga stark ångest.
Vi har bollats fram och tillbaka mellan skolan och BUP utan att någon tagit ordentligt ansvar. Genom hela 4e och 5e klass var hon hemma helt eller delvis från skolan, och det var först mot slutet av 5e klass som hon fick relevanta anpassningar och ett ok åtgärdsprogram i form av undervisning i hemmet som sedan kunde flyttas till skolans lokaler. En-till-en undervisning och korta dagar.
Till hösten börjar hon i 6e klass och har blivit erbjuden en plats på en resursskola. Detta är en tillfällig lösning och målet är att hon ska tillbaka till sin klass inom ett halvår.
I dagsläget är det väldigt osäkert om detta är en fungerande lösning för henne, och oavsett så är det förmodligen inget som håller i längden.
För övrigt bor vi i Huskvarna. Maken har en firma där även jag arbetar. Vi har fått dela upp arbetet och vardagen med tanke på att dottern varit hemma till största delen. Jag har studerat på högskola hemifrån, och till hösten är jag antagen till en 2-årig utbildning till Behandlingspedagog med inriktning NPF. Vi håller tummarna att dottern ska få tillräckligt med stöd och att vi ska få vardagen att fungera!

Linda

Jag är mamma till en grabb som blir 17 år i höst. Själv är jag utbildad förskollärare och har även läst lite extra kunskap kring NPF, främst autism och adhd/add då jag arbetat mycket som resurspedagog åt elever som varit i behov av särskilt stöd. Ofta innan deras utredningar startat.

Redan i förskolan (ca4,5 år) lyfte jag frågan om asperger och/eller adhd. Det trodde man inte. De kommande åren i skolan var man inte heller intresserad av mina tankar och frågeställningar trots att det uppstod konflikter och svårigheter dagligen. Man sa att jag hade för höga alt förmåga krav på honom. När vi skildes berodde det på det och längre fram har jag helt enkelt misslyckats och det kunde ju också bero på att sonen inga syskon hade… så jag skulle kanske överväga det… kanske tom. ihop med pappan… Ett syskon kunde nog lösa allt. Att det skulle bli mellan 6-9 år mellan dem, beroende på när idén kom, var visst inget problem. 🤯

Skolåren var tuffa, läsningen startade men stoppade. Efter skolbyte i årskurs 2 och åtskilliga påpekanden om ev läs och skrivsvårigheter tröttnade mina föräldrar och köpte en privat utredning hos logoped. Nog tusan var det dyslexi… och avkodningen katastrof låg. Skolan svarade på att de inte trodde på utredningen. Sonen gick ändå till skolan o sa sig ha vänner. Även om många retade honom till bristningen. Några Lärare har utsatt honom för saker som inte borde fått hända.

Nu hade han år av ofullständig skolgång bakom sig. Men närvaron var där för han satt i korridoren, ibland av egen vilja, ofta utkörd, ett otal gånger utelåst. I 6:an fick han så sin asperger diagnos och strax innan den så blev det fler o fler sjukdagar. Ny rektor vt i 6:an, denne hade autism kunskap och någon förstod plötsligt. Vid den tiden hade det inte ens varit en handfull vuxna inom skolans värld som trott på O. Men de som funnits har möjligen bidragit till att han inte helt gav upp. Men som han sa jag får ju närvaro bara jag är i lokalen. Det listade han snart ut. Resursskola söktes, fullt på flera håll. Hösten i 7an vart det mer frånvaro än närvaro och på jullovet när han undrade hur länge det var tills helvetet startade igen  bestämde jag mig att han får inte gå till den skolan…någonsin. Den våren fick han också adhd diagnos.

I 8an började han på resursskola. Inga betyg med sig. Han går ur 9an med 9betyg men visst har vi märkt att mycket av den gamla ryggsäcken är kvar. Första året på gymnasiet, individuellt alternativ med stora anpassningar på en mycket liten skola har varit tufft och med händelser i familjen så rasade skolgången och måendet i mars… Vi hoppas att vi kan se det som en nystart i höst.

Jag tror att han behöver alternativa former för att lära, jag vet bara inte hur det kan se ut. Själv anser han att han lär sig betydligt mer på youtube, där han kollar fakta grejer ex rörande kemi, fysik, teknik osv, utländska nyhetskanaler edyl. än vad skolan kan ge honom. Skolan är öppen för alternativ, men det är vi som måste hitta dem.

Lena

Jag heter Lena, är 49 år och bor i Stockholm och har två barn på 8 år och 11 år. Jobbar själv inom ett socialt yrke med barn. Min son Noel 11 år har under hela sitt liv haft svårt med främmande människor och stora grupper. Det har dock fungerat med lite anpassningar tills han var 9 år och gick i 3:an.

Noel har haft stor skolfrånvaro under 3:an och 4:an. Vi har suttit med i skolan under 1 år och i tidigare skola under 1 månad. Noel har också varit hemma ifrån skolan ett halvt år i 3:an och nu senast  under de sista 2 månaderna i sista skolan. Plus haft mycket stor frånvaro under hela året.

Det första ämnet som krånglade var gympan samt friluftsdagar och studiebesök. Svårt hela vägen att få igenom det som man förälder vet fungerar för sitt barn. Mycket energi för läggs på att förhålla sig till skolplikt och skolans oförståelse, istället för att hjälpa sitt barn att må bra.

I våras fick Noel en diagnos inom Autism spektrat och har nu fått plats på en special anpassad skola för barn med autism spektrum diagnoser.

Värd:  Anna Brix Thomsen

Anna Brix Thomsen är ursprungligen från Danmark men har bott i Sverige sedan 2011.  Hon  jobbar för närvarande som lärare på en folkhögskola där hon har varit med till att skapa en utbildning till lärarassistent. Hennes mål är att stödja så många barn som möjligt genom att hjälpa vuxna med hur de kan bemöta barn på ett respektfullt sätt.”

Den här episoden har producerats av Rebecka Koritz.


Rebecka Koritz

är en frän skolkritiker och pedagogisk visionär, med en bred praktisk-pedagogisk grund: som uppvuxen i montessorisystemet, som före detta utbränd lärare och som initiativtagare till tre alternativa skolor i Mexiko: det senaste ett Agile Learning Center som bygger helt på självstyrd inlärning.
Rebecka är en av medproducenterna till For the Love of Learning Show, och hennes artiklar publiceras regelbundet i Alliance for Self-Directed Educations online-magasin Tipping Points.
Du kan följa henne på En Skola från Scratch, kika på hennes alterntiva skolor Explora och La Casita eller följa hennes instagram.

För att se arkiven till alla program:

ForTheLoveofLearningShow.com 

Hitta oss på Facebook: For-the-Love-of-Learning-Voices-of-the-Alternative-Education-Movement

Om du har kommentarer eller skulle vilja vara med på ett program, kontakta oss!

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *